Smd Gastfreundschaft

Nu har jag börjat förstå vad som menas med att man då utbytet närmar sig sitt slut inte längre vill åka hem.

Orsaken till detta är idag smd Gastfreundschaft. Som ni kanske minns så har jag ju berättat om smd, StudentMission Deutschlands. Vi blev alltså välkomnade av universitetet i Greifswald andra veckan efter att vi hade kommit hit och från smd var alltså en person med och berättade om att man får anmäla sig på en internetsida om man vill ha kontakt med en kristen, tysk familj under sina studier här. Jag anmälde mig alltså, fick ingen familj, men däremot fick jag ett e-mejl där det stod att många ungdomar träffas på tisdagar. jag har alltså varit på dessa samlingar på tisdagar och veckoslutet som var var jag alltså tillsammans med dem till Turow. 

Något som däremot här måste nämnas är att jag är bättre på att umgås med en person i taget, speciellt när det gäller att lära känna nya människor, blir det för mycket folk blir jag ofta tystlåten och bara följer med samtalet utan att kommentera något. Detta leder alltså till följande.

I torsdags fick ett mejl av en Niki, en kristen och mycket trevlig flicka från Berlin, som studerar politik och kommunikationsvetenskap här för tredje året. Jag fick alltså ingen egen "familj" utan jag har fått Niki. Vi träffades för första gången idag i centrum, diskuterade, drack kaffe och hon visade mig sedan sin lilla lägenhet var hon bor. En av hennes bekanta från Johanneskyrkan hade födelsedag idag, hon hade tidigare frågat honom om det är okej ifall även jag kommer med, så där har jag alltså varit ikväll, på ett kalas där jag från början inte alls kände personen som hade födelsedag (Något som aldrig tidigare förut har hänt). Helt wunderschön alltså!

Jag blir alltså bjuden överallt. På söndag ska jag åka med en av dem som var där ikväll till kyrkan och sedan har de även typ "dagis" för barn här i nejden på lördagar, dit jag även också blev bjuden att delta i, denna gång som ledare. Själv har jag redan bjudit hem en till Larsmomötet, eftersom hon blev helt fascinerad av att vi var så många kristna som brukar samlas att hon skulle vilja komma och se och delta.

Visserligen saknar jag också hem till min familj, mina vänner ibland (och J mest hela tiden), men jag tycker att jag börjar få så många nya bekanta här hela tiden att jag kommer att ha svårt att lämna dem sedan när jag måste åka hem i juli. Men ingen fara, det är ännu 64 dagar till det ännu! :)

 

Å dehär lämnar man ju inte i första taget <3