En Johan fattigare och ett stycke stipendium rikare

Inatt gick jag då iväg tillsammans med min allra käraste till Greifswald Süd för att skicka hem honom tillbaka. Jag har nu fått ha honom här i 10 dagar Det har varit 10 underbara, fina och betydligt mera snabbgående dagar än vanligt. Det har på det sättet varit roligt för mig att få visa honom allt som jag berättat för honom då vi har pratat. Jag har, som redan nämnts fått visa honom för en del av mina kompisar, och sen fredag kväll har vi haft superbra väder. På lördagen tog vi det mest lugnt, var in till Innenstadt en sväng, cyklade sedan längs med floden Rück till Wieck och satt där och njöt. På söndagen var vi på picknick till stranden (vi hade blivit bjudna dit av min tutor som vi träffade i centrum på lördagen), stranden var full av folk, badsäsongen hade tydligen också inletts på riktigt eftersom vi till och med var tvungna att betala inträde till stranden, väl där åt vi något smått, pratade, en del badade, men vi vadade nog bara ännu längs med stranden i vattnet. 

Senare på kvällen for vi till Johanneskirche, där försökte jag mig då på simultantolkning åt honom, och konstaterade att det inte är så enkelt. Även igår var det varmt, därför beslöt vi oss för att hyra en cykel åt Johan och sedan cykla mot Lubmin, en väl omtalad strand ca. 17 km härifrån. Stranden var jättestor, säkert ett par kilometer lång, även här var vattnet ganska varmt, men vi nöjde oss även med att vada längs med stranden och fotografera snäckor.

Och nu har han farit hem, vi har haft en fin semester tillsammans. Jag har även konstaterat att det är både första och sista gången som jag åker bort från honom för en så lång tid som denna bara jag slipper hem igen. 

Nu är det endast 45 dagar kvar hit. Mamma och Malena kommer om 17 dagar och jag har fått stipendium från svenska studiefonden.

 en bild från gårdagen vid Lubmin